Dag 17
Jag har inte ett favoritminne- Jag har flera.
Mina favoritminnen är dem små och stora.
De behöver inte alltid vara glada.
Ett minne kan vara ledsamt och fint.
Samtidigt.
Tänker på sommardagar på fredhällsklipporna.
Bad under västerbron. Galna utekvällar.
Gambia, myskvällar. Asgarv. Snöbollskrig.
Det jag framförallt hoppas på är att Thailand blir ett minne för livet.
Nystart, omstart. Examen. 2011 kommer vara förändringarnas år.
Jag hoppas du har glömt mig då.
Dag 16
Åh min första kyss... Minns den blixtklart.
Vi var hemma hos Sulan, hon jag och T. Kanske var någon mer?
Vi var 13 år, vi körde sanning och konsekvens.
Jag fick som konsekvens att kyssa T.
Magen knöt sig av nervositet. Jag var ju kär i fanskapet också.
Precis när det vart svart för ögonen och jag höll på att svimma tog han initiativet,
böjde sig fram mot mig och kysste mig. Efteråt dog jag generad och knallröd ner i närmsta kudde.
Sulan, minns du det här? :)
Dag 15
Dag 15 – Mina drömmar.
"This world is just a illusion"
Jag drömmer om:
- En karriär (gärna genom eget företag).
- Att utvecklas.
- Att få arbeta volentärt i ett utvecklingsland, gärna med utsatta kvinnor, hiv.
- Se flera delar utav världen, allt från storstäder till exotiskt.
- Att få ha kvar alla underbara människor i mitt liv, för alltid.
- Att träffa någon som jag vill bilda familj med och i mån av tid också göra det.
- Inreda ett drömboende.
- Att kunna leva här och nu.
Hade en helt underbar fredag igår.
Mötte Candrah efter jobbet och vi bestämde oss för att skippa den tidigare planerade bion för att istället verkligen umgås. Långmiddag, 3 öl och ett jäkla pladder och mys för att sedan åka hem till mig för mer mys och sex and the city. Välförtjänta sömntimmar och mår idag som en prinsessa.
Nu blir det mer plugg. Jävla dator och krascha. Gör om, gör rätt!
Dag 14
Det går lite trögt här med mina dagar, men jag kämpar på !
Hm... Hade på mig idag.. Tentadag brukar inte bjuda på frack direkt.
Jeansleggings, lång t-shirt, kofta. En aningens mer hår på förmiddagen än på eftermiddagen.
Nackdelen med att bli stalkad är att man blir stalkad från folk som undrar hur det går med stalkern.
dag 13
Den här veckan.. går i stalkingens tecken.
Annars så pluggas det läkemedelsräkning.. Satt från cirkus 11 till 17 idag med Sussi på café och räknade tills ögonen hotade att ploppa ur. Mötte Rydén för välbehövlig middag och lät hjärncellerna stretcha med hjälp av två öl och mumsig mat.
Hemma vid min tomma och återigen nyrenoverade dator efter krash av disk.
I morgon blir det jobb, läkemedelsräkning.
Torsdag möte samt tenta.
Fredag jobb.
Helgen mysa.
Hade nog varit en riktigt bra vecka om det inte gällde livet på tentan. En aningens stressande.
Film om barnhemmet
Dag 12
Dag 12 – I min handväska.
.... finns en jäkla massa skräp.
- Nycklar och pass-kort till jobb.
- Pennor
- Läppglans/lipbalm
- Näsdukar
- Tamponger
- Bok, alltid en bok. Åker aldrig utan bok.
- Ofta hela sminkväskan. Gå upp i tid är väl... inte riktigt min strategi.
Med mera, Med flera och mycket mera.
Iphone i jackan. Strålar höger bröst.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Fullkomligt slut nu efter sjukt kul dag på jobbet och familjemiddag. Så mycket som jag babblat idag, jaa, det var det väl iaf ett par dagar sen jag gjorde!
Det är INTE kärlek
Klockan i brevinkastet är kanske det sjukaste.
Den var given i kärlek på din stora dag.
Idag ligger den sönderkrasad i min brevlåda.
Är det kärlek? Är det beviset på din kärlek för mig?
Dramatiska självmords-sms. Du får mitt hjärta att stanna för en stund.
Nu är jag förbannad. Sårad och förbannad.
Det är inte kärlek, det du gör mot mig.
Det är sjukt, det är elakt.
Det jag en gång kände är på väg att ersättas av något helt annat.
Något jag inte tror du vill att jag ska känna.
Jag börjar bli rädd för dig.
Dag 11
Har bara ett syskon, men det bästa syskonet.
9 år yngre, sladdis brorsa, med en annan pappa än min.
Det blonda lilla yrvädret gjorde allt för att irritera min tonårsperiod men jag skyddade honom med livet.
Han är en av de mest ödmjuka jag känner, mogen, snygg, musikalisk som få.
Pratar ner, omkull och tills öronen blöder. Han är aldrig tyst!
Idag är snorungen snart 18, men i mina ögon alltid min lillebror som jag alltid kommer skydda.
Det jävligaste är att han blivit starkare än mig, men det talar vi tyst om, visst?!
