blurr
Jag ska faktiskt göra ett inlägg med en del alkohol i kroppen.. hör inte till vanligheten då jag vet att det kommer ut en hel del konstigt när promillehalten stiger. nåväl´.. Nu kan jag inte hålla mig.. ( kanske hade kunnat om ngn varit vaken och hållt mig sällskap :P )
Ikväll hade jag ett väntat besök. Fick onda aningar precis innan och var så sugen på att ställa in allt trots att det var bestämt. Dåliga aningar plus tenta-öl lockade men jaa.. Ett löfte för mig är viktigt. Nåväl. Kvällen vart superlyckad. Allt är super där. Eller? Nu till det konstiga. Enligt mig. Fast jag ställt in mig på, och hoppats samt velat att jag skulle sova ensam i natt ... så känns det nu ändå tomt. Hur fan funkar människor? Jag får precis det jag vill ha (eller?) och ändå gnäller?! är det vinet? Är det min känsliga sida? Är jag inte så förbannat självständig som jag vill tro? Det kanske är så skrämmande att också jag längtar efter den riktiga kärleken.. Det som jag, trots vinet, tror mig skiljer mig från de flesta är jag att jag inte NÖJER mig. Jag vill ha allt. Jag vill ha SAGAN. Det som börjar skrämma mig är att jag inte tror den finns.. Vissa männsikor nöjer sig och andra inte. Jag är i inte.
Jag o Bästa Fanny pratar mycket om att vi inte får tappa förtroendet för män, att det faktiskt finns bra män. Det finns det förmodligen.. Men inom våra ramar? Jag känner att jag är på väg ner i bitterfitte-träsket. Vill inte och kämpar mig upp, men det är inte långt ifrån. Är så jävla trött på att bli sviken. Vad är det som gör att bara för att man har en sak dinglandes mellan benen så kan man inte vara rak och ärlig? Märkligt.
Även om det inte handlar om löften så tycker jag att man kan vara uppriktig trots allt. Dejtar jag en tjej, kan jag säga till henne att jag inte längre är intresserad och träffar en annan.. Märkligt killar, vi DÖR inte. Vi uppskattar det! Vi (eller jag då) blir till och med glada. På ett lite märkligt sätt kanske.. Men försök inte förstå. Du lyckas endå inte.
Har iaf fått ut så mkt av den här kvällen. Den har varit supertrevlig och jag känner att mycket av det jag velat säga till denna specifika person kommit fram. Jag vet att du tycker så mkt om mig, tvivlar aldrig på det. Jag vet att jag får dig och känna dig levande, ung och uppmärksammad. Dock kräver jag mer. Jag kräver ALLT. Hela tiden. Så är det. Älskar killar med ett eget liv. Älskar killar. tyvärr.
Ikväll hade jag ett väntat besök. Fick onda aningar precis innan och var så sugen på att ställa in allt trots att det var bestämt. Dåliga aningar plus tenta-öl lockade men jaa.. Ett löfte för mig är viktigt. Nåväl. Kvällen vart superlyckad. Allt är super där. Eller? Nu till det konstiga. Enligt mig. Fast jag ställt in mig på, och hoppats samt velat att jag skulle sova ensam i natt ... så känns det nu ändå tomt. Hur fan funkar människor? Jag får precis det jag vill ha (eller?) och ändå gnäller?! är det vinet? Är det min känsliga sida? Är jag inte så förbannat självständig som jag vill tro? Det kanske är så skrämmande att också jag längtar efter den riktiga kärleken.. Det som jag, trots vinet, tror mig skiljer mig från de flesta är jag att jag inte NÖJER mig. Jag vill ha allt. Jag vill ha SAGAN. Det som börjar skrämma mig är att jag inte tror den finns.. Vissa männsikor nöjer sig och andra inte. Jag är i inte.
Jag o Bästa Fanny pratar mycket om att vi inte får tappa förtroendet för män, att det faktiskt finns bra män. Det finns det förmodligen.. Men inom våra ramar? Jag känner att jag är på väg ner i bitterfitte-träsket. Vill inte och kämpar mig upp, men det är inte långt ifrån. Är så jävla trött på att bli sviken. Vad är det som gör att bara för att man har en sak dinglandes mellan benen så kan man inte vara rak och ärlig? Märkligt.
Även om det inte handlar om löften så tycker jag att man kan vara uppriktig trots allt. Dejtar jag en tjej, kan jag säga till henne att jag inte längre är intresserad och träffar en annan.. Märkligt killar, vi DÖR inte. Vi uppskattar det! Vi (eller jag då) blir till och med glada. På ett lite märkligt sätt kanske.. Men försök inte förstå. Du lyckas endå inte.
Har iaf fått ut så mkt av den här kvällen. Den har varit supertrevlig och jag känner att mycket av det jag velat säga till denna specifika person kommit fram. Jag vet att du tycker så mkt om mig, tvivlar aldrig på det. Jag vet att jag får dig och känna dig levande, ung och uppmärksammad. Dock kräver jag mer. Jag kräver ALLT. Hela tiden. Så är det. Älskar killar med ett eget liv. Älskar killar. tyvärr.
Kommentarer
Trackback
