Sweetprincesss

Jag blir så besviken på människor. Varför är sanningen ett så skrämmande moment? Och varför mig? Varför, varför? Jag har haft nog med lögner i mitt liv. Det enda jag kräver av människor är ärlighet. Det är det absolut viktigaste för mig. Jag har redan svårt att lite på andra, redan svårt att släppa in människor innanför mitt trygga skal. Dom få gångerna jag faktiskt gör det, blir jag oftast så besviken. Snart kommer jag förmodligen inte att släppa in någon mer, utan ni som är kvar, kommer förhoppningsvis att stanna där. För som tur är har jag iaf ett par av mina BÄSTA vänner, som känner mig ut och in, och som jag litar på i alla väder. Ni är guld värda! Er släpper jag inte ut så lätt.

Gör inte så här mot mig, jag förtjänar det inte. Jag förtjänar fan bättre!