Sweetprincesss

Idag hände en sådan där grej som man låg i flickrummet och fantiserade om.. Ni vet, tittade i taket, ihopkrupen under täcket. Hörde sin mamma skrika och gapa på sin pappa i telefon. Jag hade inte så stora planer ens då, utan var nog född realist. Önskade mest att de bara kunde prata med varandra, att jag också skulle kunna ha en sådan pappa man kunde få rymma till ibland. Som la trygga armar runt än, bara ibland, för att få känna sig hel.

Idag, nästan 20 år senare, pratade de med varandra. Och inte bara hej på ett stelt, konstlat och som de var livrädda eller fullkomligt vansinniga, utan de pratade med varandra. De till och med skojade med varandra och ett och ett annat minne från tiden förr kom upp. Med glädje. Jag är nöjd nu. Nästan. Jag kommer aldrig bli pappas prinsessa, men vi kommer förhoppningsvis att iaf ha en artig och sporadisk relation. Det är alltid något. Och trots att tårarna rinner nu så är jag egentligen glad. Det har varit en bra dag, idag.