Inlåst, fastlåst, utelåst

Det känns som om någon sitter på min bröstkorg. Pressad, ledsen, trött och frustrerad. Och som oftast, när allt känns hårt kommer saknaden. Saknad efter hud, skeden, armar som håller om än och skapar trygghet. Med dubbla täcken lyckades jag sova ett par timmar till slut. Nu har jag bestämt mig. Jag kommer stänga ute alla i 4 dagar nu. Efter att jag rott hem det här återkommer jag...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback