Sweetprincesss

Jag som alltid funnit min tröst i det skrivna ordet har plötsligt fått skrivkramp. Känns som jag inte längre kan sätta ord på vad jag känner. Inte ord som går att skriva. Att skriva har alltid varit min terapi, mitt sätt att lätta på trycket. Även glada saker känns som det sitter fast så fort de ska skrivas ned. Vill så gärna komma tillbaka till det där rena, skära ordbajsandet. Ord utan sammanhang, meningar som ingen annan förstår. Ord och meningar som kommer rakt ur hjärtat utan att passera huvudet. Hur kommer man tillbaka, hur börjar man om?