Julbilderna. Eller något.

Jaha. Då var det som kallas jul över då. Äntligen. Jobbar och äter det som kallas julmat.
Nu räcker det för ett år till. Igen.


Dagen-efter-jul-firande. Som riktigt jul. I alla för mig som inte firade jul. På rätt dag.
Massa paket under granen av plast.


Innehållet i två av paketen. Räkna inte med att se mig på ett tag ;)


Finaste älskade mormor. Utan dig stannar världen. <3

KONSTIG dag. Hua.

Idag har varit den konstigaste dagen på länge. Och allt har med män att göra. Många och konstiga män i mitt liv. Tur att Anna, hjärtat, kunde rensa upp i skallen över en kaffe och en pizza. Några julklappsinköp blev det ju såklart inte trots att det var huvudsyftet... Och mormor, älskade mormor, som får så hårda besked dagarna innan julafton. PER BREV dessutom. Vad har hänt med den svenska ödmjukheten och medmänskligheten?


Anna, hjärtat, tack för att du finns med alla dina kloka råd!


Och inte går det att vara ledsen många sekunder i ditt sällskap heller <3

Veckan från helvetet

Veckan från helvetet är äntligen över. Sämsta veckan att bli sjuk på då kalendern var mer än full. Fint, jobbade med feber, slutade i urinvägsinfektion och den värsta förkylningen på evigheter. Rodde i alla fall ut veckan och unnar mig fredagskvällen hemma. Har ändå svårt att varva ner och slappna av. Mår dessutom fruktansvärt illa av penicillinet och är glad över att det är en kort och intensiv kur. Nån pillertriller kommer jag då inte bli.

Ännu en termin är över- 1,5 år kvar.

Roar mig med att radera sms och människor. Byter internetuppkoppling och pratar egentligen bort tiden i telefon.
Provar att lägga mig och läsa och se om det kan få still på mina myror. Förmodligen somnar jag så fort jag slappnar av. Det visar sig...


Uppdate

Nu börjar jag tycka lite sådär hiskligt synd om mig själv. Det kommer krypandes i takt med att armen inte går att lyfta. Att det kliar inuti muskeln är problematiskt när känseln i skulderbladet är putsväck. Snart kanske jag går den där baklängesmarchen eller utecklar tryne snart, vem vet. Hur som så kanske det inte vart så mycket till diskussion i förra inlägget insåg jag senare. Så nu kommer åtminstone min motivation till varför jag ens tänkte tanken på att plåga mig så här. Och det är följande: Med något övermänskligt immunförsvar så är jag knappast rädd för mig egen del. Att bli sjuk då, förlamad i en arm verkar då sjukt obehagligt. Däremot så har man, enligt mig, ett enormt ansvar när man har valt ett yrke med svårt multisjuka äldre människor. DÄRFÖR och inte på grund av något annat har jag vaccinerat mig. Därför att jag inte skulle kunna leva med att ha smittat någon som inte får bli sjuk. Därför att jag är människa helt enkelt och inte ens i närheten så hård som vissa tror.
Nu skulle jag gärna bli lite klappad på pannan, dricka Te i soffan och få en filt om mig. För det är synd om mig, hör ni det??

Och ja. Jag tittar på idol ensam om nu någon skulle undra det också. Calle får det att pirra i de nedre regionerna och är en självklar vinnare. Men allvarligt. Vad är det för fel på dem som skriver vinnarlåtarna? Har dem överdoserat vaccinet?

Svinet i armen

För att då också lägga mig diskussionen om svininfluensavaccinet kan jag idag meddela att jag tagit det. 4 veckor för sent och bara tack vare praktiken så har jag hela grisasläktet i vänster arm. För jisses, sätt det inte i högerarmen om du är högerhänt! Så om jag nu blir lam, kom i håg att ni är i mitt hjärta, beter jag mig konstigt så är jag bara sådan-med eller utan vaccin. Börjar jag däremot gå förbi era fönster baklänges är det läge att slå en pling till farbror blå. Armen kändes redan direkt konstig, gör inte direkt ont, men den känns som precis när man kört ett hårt fyspass och vet att man kommer få träningsvärk. Bortdomnat på något vis.
Well. Så länge jag orkar skriva så är jag nöjd för nu ska det skrivas tenta. Efter att sen kl 7 varit på praktik finns det ingen vila inte. Här ska det skrivas tills fingertopparna ramlar av (alternativt vänsterarmen). Kaffet är på, blåsan tömd så nu är det bara att ge sig ut i sjukdomarnas värld.

Och just det. Det är ju fredag. Om nu någon skulle missat det.

Bryta rutinerna i år?

Är en ganska hetsig och tung period nu. Känner mig orolig, stressad, sover dåligt och har lite för mycket att göra. Problemet är att med lite för mycket att göra så hamnar man i något slags tillstånd där man inte kan ta sig för något alls helt plötsligt. Kanske inte det mest passande tillståndet där travarna runt om än växer. Hur som så längtar jag efter jullovet, och inte för den delen att jag längtar efter jul utan för att det ska bli så skönt att jobba, knega, tjäna pengar, vara bra på något och framförallt vara någon. Ska vila hjärnan, läsa massa sköna böcker, tända massvis med ljus och äta massa julmat. Det är ju trots allt de få saker som fortfarande tilltalar mig med jul... Så håller någon mer med mig? Vi (de flesta) är fattiga som kyrkråttor, kan vi inte skita i allt som heter julklappar i år? Lägga pengarna på att göra något julmysigt istället. En lovely julfika eller äta ute tillsammans och faktiskt bara hänga? Känns inte som tiden räcker till för allt som vill göras och alla som man vill hinna träffa. Jag upskattar så himla mycket mer att så spendera en massa tid med mina älsklingar istället för att alla ska julstressa runt mer än nödvändigt i affärer med skräp? Är ni med på att stå utanför julruschen iaf när det gäller oss?

Och jaaa. Spenderar julafton hos mitt kära häkte som vanligt. Traditioner är traditioner.


Muhahaha


RSS 2.0