Hud

Som jag nyss skrev till Klara. Det värsta med att släppa ut sin lilla nunna är att man saknar hud så förbannat mycket. Varm, len hud som håller om än. Läppar som kysser än över hela kroppen, händer som smeker än. Kropp som ligger nära, kropp som värmer. Människa som får dig att känan dig hel, vacker, sensuell, sexig, het och oemotståndlig. Som en prinsessa. Som mig. Som den jag förtjänar att känna mig som.

Typiskt. Hur får man tillbaka nunnan? Hon gör mig säker.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback