Sweetprincesss

Måndag igen vilket betyder vardag. Att det dessutom är måndag efter den bästa helgen på riktigt länge gör inte saken sämre. Måste nog ta det hela från början :)
Fredag: Unnat mig ledig från skola/jobb och lunchade med GurraG som det var jösses så länge sen man fick se. Efter att han skjutsat in mig till city mötte jag Anna, mitt hjärta, som kom med tåget för att hälsa på. Obligatorisk latte på stan och en minishopping till fröken innan vi for hem till mig för middag, drinkar, musikutbyte, hårfärgsskifte och tjatter. Mötte upp grabbarna grus i sumpan för öl och senare vidare till Medusa. Medusa var väl kanske något roligare när man var 18 med vad gör det om sällskapet är det bästa? Stupade ner i min säng som slagna hjältar strax innan 4.

Lördag: Frukost i soffan med finaste tös. Sällskapade samma tös till bussen med ett urval av min skogarderob som nu andas en aningens lättare :) Hem igen för att starta om inför sommarfest på stora essingen hos finaste KH och hans pojkvän. Fanny följde troget med och vi hade hur jäkla trevligt som helst. Älskade KH, han ger mig energi för veckor framåt. Att han dessutom är den snyggaste (efter Joe lando såklart) på denna planet gör inte saken sämre ;)

Söndag: Firade bästa lillebrors 16-årsdag!


Fredag: Älsklingen fortfarande blond.

Fredag: Nya hårfärgen i och nya ansikten på. Redo för utgång.

Lördag: Fanny och hennes bordsgranne Björn.

Lördag: Jag och snyggingen (även värd för festen och en av de få som är värda att nämnas från högstadiet)

Lördag: Sjukt suddig eftersom någon envisades med att fota uppochner men var tvungen att lägga upp den. Det är bara precis så det är.

Lördag: Värdparet, KH och hans Andreas. Inte fullt så rödögda i verkligheten.


Med Erik Hassle i öronen ska resten av veckan flyta förbi den med. Bara sådär.

Idag fyller världens bästa och snyggaste lillebror 16. Grattis din odräglige skitunge :D

 

Bilder och uppdateringar från min härliga helg kommer. Men nu ska det ätas tårta först!

Idag är det första dagen på mycket länge då jag är ledig. Eller, ledig och ledig, tagit mig ledig och inga tider att passa.
Skummar igenom bloggar jag inte hunnit, kör ner mig lite mer i spelberoendet, hinkar en hel massa kaffe.

Känns höst i luften trots fint väder men jag välkomnar den faktiskt. Många vänner som man sprungit om över sommaren som man hinner träffa en hel massa nu. Det blir mer legitimt att ligga inne och läsa, se på film eller jaaa... spela.. Äta bättre, dricka mindre. Sommaralkolismen sätter fasen sina spår, haha.
Den värsta skolångesten har lagt sig igen och det kommer att gå att ta mig igenom de 2 resterande åren. Faktiskt.

Har varit så fruktansvärt dålig både på att ta kort och att publicera dom, men här kommer några iaf :)

Brorsan och hans sötnöt Malin som var med i Dalarna och firade min födelsedag.


Fina mamma och poserbrorsan


Abbe och Eva kom förbi för att grilla


SötTessan och hennes lillskrutta Freja som kom och firade min födelsedag


Tomas gömmer sitt allra heligaste..

Idag är det slut på friden, i alla fall den mentala friden som det innebär att jobba på ett mentalt ganska dött jobb. Idag är det upprop och termin 5 börjar. Har väldigt blandade känslor som jag inte riktigt kan fördjupa mig i, kanske för att jag inte vill veta resultatet av den analysen. Nu är det en jäkla massa kaffe som gäller och sen kila iväg med ett kollegieblock under armen i äkta studentanda.

Igår var jag på smygpremiären och såg Tarantinos nya rulle. Och jävlar. Lika störd som alla hans filmer men jävligt bra. Absolut sevärd! Trailen och info om rullen ser ni här.

Nu är det snart dags för grönan. Ska möta upp fina Tessan och hennes familj som är i sthlm och firar hennes 26 årsdag!

Kan för mitt liv inte förstå att Maja och Sulan snackar om sina rödhåriga nördar hela tiden. Har återfått min tonårsförälskelse och kan för mitt liv inte förstå att inte hela världens alla kvinnor sitter hemma med onanimarathon till denne karl:

Oj oj oj. Ett par handflator på denna bringa och det där paradiset måste visa sig.
Nä, man kanske skulle ta och.....

Jag vet att jag är urdålig på att blogga nu för tiden, men va fan. Man ska väl ha något att säga också?

I alla fall. Idag när jag gick hem från jobbet såg jag två ursöta tanter. De var på utflykt tillsammans och skulle storhandla på ÖB. De var arga, skällde på varandra likt ett gammalt gift par men med kärleksfull underton. För att de var rädda om varandra och för att de förmodligen känt varandra ruskigt länge. Det slog mig att sådär vill jag också ha det. Åldras med sina vänner är kanske inget man tänker på lika mycket som att åldras med sin partner. Det är något mer självklart för många. Men vänner åldras ju också. Och som de kärringar vi är kommer vi förmodligen överleva gubbsen och går där med varsin rullkärra på väg till ÖB för att storhandla. Eller bara åka på utflykt. Då gäller det att ha sina eldsjälar kvar också så man har någon att åldras med. Det är det nog många som skulle behöva tänka lite extra på!

Så var det gjort. Jag har raderat en människa som betydde och fortfarande betyder så enormt mycket för mig. Jag vet nu att  bara kärlek inte räcker. Det gör det endast i sagorna. Vi är inte bra för varandra, hur det nu kan vara så. Just nu gör allt så förbannat ont. Att skiljas/separera och göra slut är ju en sorg lika stor som vilken annan sorg. Att ha investerat sitt inre i någon annan, lärt känna, kämpat med och delat allt med till att inte längre vara en del av längre är som ett dödsfall.
Vi älskar, är överens och jag vet att det kommer bli bra. Där framme i tiden. Då såren läker och varje dag gör mindre ont.
Små saker som händer i vardagen och man plockar upp telefonen och är på väg att ringa men kommer på sig, att just det. Vi är inte längre en del av varandra. Jag är bara jag nu. Jag längtar tills livet skimrar igen.

Eftersom jag idag tycker en aningens synd om mig själv slår jag mig ner nu i soffan med en tallrik blodpudding och Dr Quinn i DVD'n som jag lyckades kalla in på min 25 årsdag. Inte dåligt det va? Det borde plåstra om alla sår i världen. För kan Sullys bringa göra annat? Jösses, glider nästan av stolen med blodpuddingen nu av bara tanken. Fan. Hoppas den är lika snygg idag som för 12 år sen... Måtte det vara så. Annars blir min våta dröm torr, och vad fan har jag då kvar?

Jag som alltid funnit min tröst i det skrivna ordet har plötsligt fått skrivkramp. Känns som jag inte längre kan sätta ord på vad jag känner. Inte ord som går att skriva. Att skriva har alltid varit min terapi, mitt sätt att lätta på trycket. Även glada saker känns som det sitter fast så fort de ska skrivas ned. Vill så gärna komma tillbaka till det där rena, skära ordbajsandet. Ord utan sammanhang, meningar som ingen annan förstår. Ord och meningar som kommer rakt ur hjärtat utan att passera huvudet. Hur kommer man tillbaka, hur börjar man om?

Jag är fast, beroende och galen. Det är min nya drog. Det som jag numera knarkar hittar ni här.