Svartsjuka

Svartsjuka är ett jävligt konstigt fenomen. Varför är man svartsjuk? Är det för att man har dålig självkänsla? Har det med ego att göra? Att det som är mitt, är mitt och ingen annans? Varför VILL man göra någon svartsjuk? Vill man ha uppmärksamhet eller bara göra den andra personen medveten om att "behandla mig bra för annars pyser jag, det är så många andra som vill ha mig"-metoden?
Varför blir man svartsjuk när man hör detaljer man inte vill höra om ngn man igentligen inte vill ha längre, men som en gång funnits där? Är det för att man vill att det i minnet bara ska finnas "våra" fina stunder och inte tankar på "dig" rumlandes runt med någon annan? Kan man inte bara acceptera att det är så. Varför berätta allt? Varför såra? Respektera andras privatliv. Acceptera att det förflutna är ett förflutet och inget man behöver berätta. Inte ens om någon frågar, för varför frågar personen? För att den är svartsjuk, dålig självkänsla, självdestruktiv? Ibland är det nog bra att stanna upp, fundera och analysera. Livet handlar inte bara om dej. Det är så mycket mer där. Där inne. Djupt inne. Det värsta. Varför berätta saker du VET sårar? Eller är du bara tanklös. Eller så är det som jag tror. Tror att allt kretsar runt dig. Mitt liv kretsar inte runt någon. Jag vill inte veta alla detaljer om någon. Vare sig det är killar i mitt liv eller vänner/bekanta. Mitt liv kretsar inte runt er, mitt liv är mitt liv. Däremot så tillför andra människor förhoppningsvis massa bra saker i mitt liv, men det KRETSAR inte runt er. Jag är viktigast för mig, och DU är viktigast för DIG.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback