Midsommaren..

Midsommar känns mindre och mindre rolig. Mindre och mindre längtar jag och mer och mer önskar jag att sommaren ska vara över. Jag vill att det ska bli höst. Bort från allt. Det lockar, inte det här. Inte den molniga himlen, den molninga själen. Jag behöver skratta, så där hjärtligt. Så hjärtligt att man får kramp i magen och måste pusta ut efteråt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback